Ami har gått hem. Det känns jobbigt. För nu sitter jag in snurrad i min filt som ger mig värme och lyssnar på Håkan och tänker på minnen som gör ont. Men sådan kan ju också va fint om man ser ljuset bakom det mörka.
Här kommer lyckan för hundar som oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar