på en betonglagd äng stod vi du bad mig ta kärlek lätt som en vind, men jag var så ung och dumstridig.För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet
Mötte jag min kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar