söndag 20 mars 2011

vi går ut och brinner upp i natten

Myser med Håkan Hellström han sjunger fint för mig och åt vilket håll jag än vänder mig åt så finns han där! Så himla underbart, du borde vara avundsjuk. Jag har fina drömmar ibland då jag träffar Håkan att jag får umgås med honom en hel dag, att vi blir vänner och att jag inte bara är ett av dom tusen fansen, fast jag vet att jag är det största ändå, ingen kan övertala mig. Jag skulle offra väldigt mycket nästa allt. Jag får så konstiga känslor när man pratar om honom eller när jag lyssnar på honom, en underbar känsla som är läskig på samma gång, Men just nu så sjunger han för mig, och han finns överallt. Han sjunger ur mina högtalare och han finns på varenda vägg i mitt rum, det är bara att titta rakt fram så ser jag ett väldigt fin exemplar. Just det är kanske inte så underbart men tänk dig själv att sitta bredvid honom, och att han kanske sjunger en bit. Jag blir dum av bara tanken. 
Det är liksom obeskrivligt, som att vara kär typ. 
Alla dessa pojkar varför finns dom? Man blir bara kär.
Även om det är underbart. 
som jag brukar säga, han är ett av mina livsmål.
Och det skall jag hålla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar